Ikväll har jag spelat piano.
Och jag ber om ursäkt till er som inte gillar självsäkra eller stöddiga människor.
Men det lät grymt!
Riktigt, riktigt grymt på vissa ställen.
Den här gången lyckades jag faktiskt spela in och slappna av nästan helt och hållet.
Det gjorde att det blev väldigt fel på vissa ställen men också att jag lyckas spela in några riktigt maffiga ställen.
“Tänk att jag gör så…” Jag var nästan lite förvånad över mig själv!
För det är ju det här jag längtar efter att jag själv skall bli nöjd och tycka det jag gör är bra. Visst betyder det mycket när andra tycker jag spelar bra och peppar mig att fortsätta, tro mig, det betyder jättemycket. Men den riktiga glädjen finns inte där förrän jag själv är nöjd.
Det är på något sätt därför jag spelar.
För att tillfredställa mig själv.
