Det finns miljoner anledningar till att inte blogga och vika ut hela sitt liv på internet. Fast jag vill inte påstå att jag viker ut hela mitt liv (mer om det i ett annat inlägg). Men ni fattar kanske lite vart jag vill komma: Det finns massa anledningar till att inte blogga.
Men det finns några “anledningar” till att blogga eller kanske snarare det finns några fördelar med att blogga.
Man kommer på sig själv med saker som man gör.
Låter lite konstigt.
Det här med ilandsproblem är en sådan sak som jag har kommit på mig själv med.
Egentligen är hela bloggen ett stort ilandsproblem.
Här har jag suttit och gnällt över att jag inte “vågat” träna friidrott när det finns massa andra betydligt mycket viktigare saker ute i världen. Min lilla rädsla är inte ett skit jämfört med det.
För att sedan fortsätta med glömma mobilen, vara beroende av tandtråd, inte kunde ladda upp bilder, eller kommentera, för att inte tala om att duscha i en för varm dusch.
Egentligen borde man säga: “Hallå??”
När jag går tillbaka och läser inläggen så tänker jag med en gång “ilandsproblem” och jag har kommit på mig själv gång på gång, dag efter dag hur mycket sådant det är. Jag kanske hade upptäckt det (eller någon annan hade sagt det till mig) förr eller senare men i det här fallet har jag nog upptäckt det tack vare bloggandet.
