Idag har jag hunnit med att ha körlektion, vara i skolan och plugga lite, varit hemma och sovit (ja…kanske inte så bra) varit iväg på träff i församlingshemmet, hemma igen och varit social med familjen en stund, spelat med syster och också pluggat tyska. Det börjar bli som på gamla dar då jag jämt var igång. Energin börjar komma tillbaka på riktigt. Alltså, den känslan av att orka göra mycket, och framförallt vara pigg efteråt. En sån enkel sak som att hålla igång en dag, hålla högt tempo utan att sedan bryta ihop. Sånt som man ett tag tog för givet men som sedan försvann. Det börjar komma tillbaka lite så smått. Jag träffar på de då och då, det blir oftare och oftare nu.
Tro nu inte att jag tänker att alla skall hålla igång och göra saker hela tiden, absolut inte! Utan det är en del av hur jag egentligen är och det är också något som ligger mycket i släkten. Och det är mer det faktum att orka göra allt det man vill göra. Sen orkar man inte alltid göra allt. Men att gång på gång på något sätt inse att ”nej, jag orkar inte det här” och att få stå över saker man egentligen vill göra just för att man inte orkar. I längden är inte det roligt. Därför känns det så bra att komma tillbaka lite, kunna hålla lite tempo, ha kontroll på det, och inte bryta ihop totalt.
Sedan har jag lärt mig att uppskatta att inte göra något, att ta det lugnt, att vila. Att krypa upp i soffan eller sängen och kolla på film. Att slappna av och kunna göra just ingenting. Det är en jätteviktig lärdom. Man får på något sätt ut något positivt av det negativa. Jag tror det är så.
Jag tänker fortsätta vara glad, nöjd och seriös ett tag till. För ja, det skulle vara fel att inte vara det. Men nu vill jag forsätta vägen mot ett fullständigt gymnasieboken så, ”hej tyskabok”
JHH