Gaah. Jag är irriterad, ganska mycket dessutom. Min syster har gjort sönder min kamera, eller vi gjorde det. Det är svårt att säga riktigt vem som gjorde det. Men jag kom in från min promenad och då hoppa hon på mig och kamerna flög i marken. Japp, så var den inte fungerande länge. Det irriterar mig lite, jag som har med mig den nu och tar kort på allt som har med våren att göra. Våren är inte här ännu men det börjar närma sig nu! först och främst så värmer solen, det är en bit på vägen i alla fall.
Jag gick som sagt på promenad och jag har varit och spanat. Spanat in läget. Jag har spanat in hur det ser ut på vägarna och om det finns någon möjlighet att springa här i mitt lilla samhälle. Men nja…Skogen kan man glömma direkt! Och vägarna, nja det kan gå om man väljer rätt vägar, väljer man fel så är det is, is och lite is till. Så jag får helt enkelt se hur det blir i veckan.
Just nu känner jag lite “panik”. Den som verkligen lägger märke till vad jag skrivit och planerar ser att jag skall springa mer än förra veckan. Förra veckan sprang jag 6,2 km. Det är inte mycket! Jag KAN springa mycket mer! Men sedan är det dessa men. Jag accepterar att jag “bara” sprang detta. Men nu är det onsdag och jag är hitills bara uppe i 1,2 km. Lite att göra med andra ord.
Promenaden var härlig men nu måste jag äta jag är hungrig. Och sedan blir det lite psykologiprov-plugg och sedan iväg till kyrkan för att spela lovsång – det är det bästa man kan avsluta kvällen med!
Jag hoppas ni har det bra allesammans 🙂
JHH