Vardag

Den här gången är det faktiskt inte mitt fel

Så här kan man lite kort beskriva min morgon hitills:

Kollar ut genom fönstret.
Ser klarblå himmel och solen som skiner.
Det ser varmt ut.
Vädret är vackert.

Sätter sig upp i sängen.
Ser klarblå himmel och solen som skiner.
Snö på taket. Det ser kallt ut.

Går ner för trappan.
Runda hörnet.
Går in i köket.
Kollar på termomentern.
-18 grader.

Planer krossas.
Skorna få stå.
eller?

Ja, det är -18 grader utomhus idag. Min plan att ge mig ut och jogga nu på morgonen, den försvann någon gång i natt när det blev så här kallt. Synd! Jag som var sugen att ta mig träningskläder och ge mig ut och jogga. Nepp. Nu längtar jag verkligen till våren! För nu vill jag komma igång med morgonjogg, med utomhus pass i solen. Och jag vill att isen skall försvinna.

Jaja, jag får helt enkelt tänka om. Så det får bli nu först frukost och sedan bara lätt, lätt träning med rehabövningarna. Sedan bär det av till skolan. Förhoppningsvis, man kan ju inte säga att man skall göra något nu för tiden, så åker jag till hallen i kväll. Då får det bli lätt jogg och sedan är det lite mage och rygg tror jag.

Får hitta på något annat 🙂
JHH

En reaktion till “Den här gången är det faktiskt inte mitt fel

  1. Ja längtar till våren/sommaren!! Finns inget skönare än att få sola och njuta av vädret!!!

    Ha en underbar fortsatt helg 😛

Kommentera