Dags för flytt

Ja, nu är det dags för flytt eller ja imorgon. Precis som varje sommar. Familjen flyttar till stugan (ohnej, tro nu inte att huset står tomt, absolut inte eftersom jag skall bo kvar hemma) Visst är det skönt att sommaren är här, familjen flyttar till stugan, som jag kommer besöka då och då. Men det finns också nackdelar med att bo kvar hemma.

Det är inte det att jag får laga maten själv (vilket jag gör ganska mycket ändå) Eller få tvätta eller städa hela huset. Det är en sak som är mycket jobbigare.

Jag får klippa gräset. Och nej det är inte så jobbigt om det inte vore för den där sladden. Vi har en elgräsklippare. Det är smart och bra och ja, passar trädgården bra och allt det där. Men..denna sladd…jag är alltid lika nervös för att jag skall köra över sladden och ja…så går allt sönder.

När det gäller själva gräsklippningen så börjar jag bli någolunda bra på det efter två sommar som vaktmästare på kyrkogården. Men då har vi ingen sladd som hela tiden är i vägen. Dessutom så stor det två stycken stora kaninburar mitt på gräsmattan. Och de kan man omöjligt flytta själv.

Så idag var det dags för mig att klippa gräset. Det är som sagt inte så farligt. Bortsett från sladden och kaninerna. Gamleman kollar bara upp, tittar med arga blicken (ja…den kaninen kan göra sånt) och undrar hur jag har mage att först väcka honom i hans middagssömn, som är från ca 10-16 varje dag, och sedan inte har minsta tanken på ge honom något gott att äta. Sedan har kanin nummer två som är  mer fjompig än vad jag är. Hon springer allitd tusen varv runt i sin bur, så man får försöka närma sig, lite smått.

Nej, det där med kaninerna är väl inte så farligt. Egentligen inte heller gräsklippningen. Det tränar ju tålamodet.
Det är nog det som är värst. Ha tålamod med sladdar och allt vad det nu är.