Igår var det ingen bra dag, det slutade med att jag satt uppe alldeles för länge och tyckte synd om mig själv. Nja…kanske inte riktigt så men jag satt uppe och försökte komma fram till varför jag känner som jag gör just nu – istället för att gå och lägga mig och sova och hoppas på att det går över. Jag tror inte det hjälper att göra någonting åt halv tolv på kvällen.
När jag inte känner mig på topp, när jag försöker förklara för andra men tycker de inte förstår (vilket är förståligt eftersom jag inte kan förklara vad som är fel) så brukar jag skriva. Enklast är det att skria på datorn, det känns bra för det känns enkelt och det flyter på. Jag har på olika ställen anteckningar från tillfällen då jag skrivit av mig. Ibland är det intressant att läsa, ibland är det nästan lite läskigt. Ibland är det sorgligt…eller pinsamt. Men samtidigt så ger det en inblick i mig själv, hur jag tänker då.
Igår läste jag igenom lite tankar som jag skrivit vid olika tillfällen. Och då hittade jag det här. (Det är inte bilden som skall vara i fokus, utan själva texten)
Har jag bestämt mig? Jag vet att när jag skrev den här texten för ett tag sedan så ville jag skriva den för att jag skulle ställa frågan till mig själv. Har du bestämt dig, Johanna? Jag vet att jag relaterade det till träning, för jag fick tanken från en som pratade om träning.
Har jag bestämt mig? Vad vill jag när det gäller träningen? Hur långt vill jag gå? Hur viktigt är det, egentligen? Och vad gör jag då vid sådana här tillfällen då jag inte orkar eller inte har inspirationen? Är det kanske nu som man inte skall känna efter och träna ändå? Eller kanske inte?
Jag är förvirrad nu. Jag orkar inte träna, kroppen är trött, hela jag är trött. Jag är seg i huvudet som en get (???) samtidigt så är jag så rastlöst – trots att jag inte orkar träna.
Har jag bestämt mig?
och
Har DU bestämt dig?
JHH