Från att träna själv till att kunna träna med andra

I våras, under sommaren och i början av hösten var jag absolut fast med att jag absolut inte kunde träna med någon annan! Jag tränade hemma, vilket egentligen inte gick så bra. Det slutade med att jag inte tränade alls. 
Då insåg jag att det här fungerar inte.

Så jag gav mig ut på “farligt vatten” och ordnade så jag fick möjlighet att träna i grupp. Mitt i allt det här började jag också träna med L.

Här är ett mail som jag fick från L i början. Jag skrattar åt mitt eget beteende och vad hon skriver:
“Har du lust att träna på tisdag? Det är sista veckan som det är gratis på vallen. Hallen öppnar denna vecka så risken att det är folk på Slottsskogsvallen är nog väldigt, väldigt liten.”

Tänk att jag var tvungen att planera in allt i minsta detalj! “När kan det vara lite folk?” “När tränar de? och de?”

Idag är det en betydlig skillnad. Jag kan fortfarande tycka det är jobbigt när det mycket folk och jag är ensam. Men jag tränar i en liten grupp, jag tränar med allt fler, sådana som jag inte känner och så. Jag börjar våga gå över lite obekväma gränser trots att det är människor runt omkring.

Jag tar med mig från år 2009 att jag har börjat träna med folk runt omkring mig!