Jag låter mig drömma mig bort ett tag. Det är enklast så. Och självklart är det träningen som jag flyr till då. I huvudet. För allt annat känns så jobbigt just nu. Jag orkar inte riktigt med annat just nu.
Och visst frågar jag mig tusen gånger om jag verkligen gör rätt val. Om jag går rätt val. Kanske borde satsa på något annat. Lägga alla tillfällen på något annat än just min träning. Kyrkan kanske? Det känns som om jag går på fel väg. Det känns hemskt att tänka så.
Men samtidigt. Träningen gör mig lycklig. Det är det som jag gör för att få borta alla andra tankar.
Och då kan jag drömma mig bort. Drömma om att jag hade börjat med friidrotten tidigare. Jag hade lärt mig mer. Hade kunnat satsat helt på träningen. Jag drömmer om attt få göra det under stor del av min tid.
Jag vill inte synas. Inte bli bäst. Bara bli så bra som just jag kan. Njuta av det som jag tycker mest om.
Men det känns långt bort just nu. Jag vill vidare och vidare. Jag vill utvecklas. Jag vill kunna satsa lite mer på friidrotten. Göra det år efter år. Men det känns långt bort just nu. Men jag längtar dit och drömmer mig dit.
För just nu är jag ganska trött på det som händer runt omkring.
Jag väljer att vara lite bitter idag. Får komma igen imorgon.
kolla på det som är positivt.
Och fortsätta be att det här är rätt väg!