Jag gillar Jacobs och min konversation på MSN
Helt okej kan man tycka.
Bortsett från att Jacobs rum ligger fem steg ifrån mitt.
Jag kommer in i hans rum och han har det där leendet.
Det där leedendet som säger att han vet om att han är lite lat
och fjäskar lite.
“Kan du ge mig datormusen” säger han och ler lite mer.
Jag gillar min bror!
Han är bra!
Han är musikalisk, han har humor, han är omtänksam.
Han är mogen.
Och jag gillar när han gör något som jag vet att han tycker om.
Det gör mig lycklig.
Och därför kan jag gå de där fem stegen till hans rum
och ge honom datormusen som ligger en och halv meter ifrån honom.
För det finns inte mycket som betyder mer än att se honom trivas och må bra.