Men bakom det här så ser jag också Johanna som verkligen gör det hon älskar. Och jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om den träningen. Vi körde häckgång med studs och jag minns hur bra det kändes och jag insåg verkligen att jag hade utvecklats brutalt mycket. Det var riktigt, riktigt varmt så trots att det var kväll så var det nästan lite för varmt att träna för min del.
Och nu. Nu har jag inget. Jag har ingen inspiriation, jag har ingen kondition, hade jag någon gång lite starka armar så är det absolut inte så nu. Jag känner mig som ett vrak.
Jag längtar till hallen och träning varje dag.
Men sen tar det stopp. Jag har inte kraft att göra mycket mer än att längta.
Och jag är lite rädd att om jag tog mig över den där tröskeln till att börja träna igen.
Så skulle det bli helt fel.
Totalt helt fel.
