För min del har måndagens promenad/jogg blivit en bra vana. Lika så tisdagen (givetvis kommer det tillfällen då man inte kan träna!) har blivit en dag då jag åker iväg och tränar.
Har man börjat få in en rutin i vardagen och i kroppen och det flyter på kan det sedan vara lättare att lägga in ett träningspass till i veckan. Man behöver kanske ändra om lite men det är inte en totalförändring av veckan.
Men hur går det här då ihop med att jag hoppade över träningen igår? Kanske inte alls. Allt eftersom man blir äldre, man går igenom olika händeleser och olika utvecklingar så lär man känna sig själv mer och mer. Man lär känna sin kropp, man börja se varningssignaler och man börjat förstå vad man kan göra åt det.
Det är vid sådana här tillfällen det kan vara farligt att inte lyssna på kroppen. När man märker små “symtom” som liknar varningssignaler så skall man göra något, om man vet vad man skall göra. Gör man det tidigt brukar det räcka med ytterst små handlingar så man kanske löst det.
Igår var det så för mig. De där första varningssignalerna. Jag var extremt trött, väldigt tung i huvudet och den där känslan som inte går att beskriva. Då vet jag att det är dags att göra något och om jag gör något nu, då behöver det inte gå längre.
Det är viktigt att ha dagar då man ha träning inlagt, om man vet med sig att man annars inte tränar. Det kanske inte alltid känns roligt och motiverande att gå iväg till träningen. Ibland behöver man vara lite hårdare mot sig själv. Men man skall också känna av varningssignalerna. Man får försöka lära sig att förstå var gränsen går.
Ju mer man fortsätter desto fortare går det att lära känna varningssignalerna
Det gäller att lära känna sig själv
JHH