Man kan kanske fundera på om det här är rätt väg att gå. Att undvika sina problem och gå en annan väg för att försöka lyckas. Jag har funderat på det och kommit fram till att jag har försökt med den andra metoden. Men jag fryser fast bland de andra som tränar. får någon slags panik. Och jag har förstört min träning för några veckor. Jag vill inte ta den vägen, jag måste hitta en ny väg att gå, en väg som passar mig. Därför försöker jag med den.
Och jag längtar tills den dagen då jag står på tävlingsbanan. Jag längtar efter att tävla. Inte för att vinna, inte för att vara bäst utan för då vet jag, när jag väl står där så har jag lyckats med att besegra min rädlsa. Då har jag kunnat träna så bra att jag har möjlighet att träna, jag så stark så jag själv tror på att jag skulle kunna klara det. Det är inte vinsten eller själva tävlandet som är det viktiga utan det att jag då kommer att veta att jag har besegrat min rädsla.
Med ordentlig träningsvärk efter gårdagens styrka
JHH